Efter tre nätter i Kyoto var det dags att bege sig ut på landsbygden och spendera två nätter i Hakone. Vi hoppades innerligt att vi skulle få vackert väder så att vi kunde se Fuji-san. Jag såg särskilt fram emot att vandra i Kokande dalen som jag sett på i en Vlogg på YouTube.
Då var det bara att hoppa på Shinkansen igen och åka tillbaka samma väg vi kom, men denna gång fick vi kliva av i Odawara för vidare transport med lokaltåg till Hakone-Yumoto och sedan byta till ett annat bergståg till Hakone-Gora.
Ja det var ett himla bytande tills var framme vid Ryokan i Gora där vi skulle bo i två nätter. Det var nästan helt mörkt när vi kom fram trots att klockan bara var fyra på eftermiddagen, men vackert väder och stjärnklart.. Det luktade från svavelkällorna precis som jag väntat mig, i övrigt var luften härligt frisk.
När vi kom in på vårt boende var det första språk vi hörde - svenska! Det var lite oväntat, men vi hälsade på våra landsmän som var lika förvånade som vi. Vad är oddsen att man ska hitta andra svenskar på andra sidan jordklotet i en pytteliten bergsby? Vi mottogs av en mycket speciell, men serviceinriktad värd som instruerade oss om de två privata onsen som denna ryokan förfogade över. Det fungerade så att man tog en skylt i receptionen och hängde på en krok utanför onsen när man badade och på så vis visade att den var upptagen.
Vårt rum var stort och hade egen toalett, vilket inte alltid är fallet om man väljer boenden i den prisklassen vi gjorde.
Vi fick låna Yukator. Maken såg nästa ut som en äkta samuraj i sin. Stilig, eller hur?
Lite spexande med sonen :) Stiliga killar.
Efter en del övertalning lyckades jag få med dottern till en av onsen. Man måste ju prova! Även om Yasuragi är fint så är det inte samma sak som att bada i äkta varma källor i Japan. Sonen var ännu mer svårövertygad, men maken lyckades sista kvällen. Jag badade tre gånger tror jag. Det var väldigt varmt i vattnet så när man väl tagit sig ner var det nästan svårt att ta sig upp för man blev ganska dåsig.
Påväg till onsen efter en del övertalning. När vi väl var där ville dottern inte gå därifrån.
Efter premiärbad i onsen skulle vi äta på byns enda öppna restaurang. Just då visste vi i och för sig inte att det var den enda som var öppen längre än till fyra. Det var lång väntetid trots att det var långsäsong. Vi fick vänta ända till nio på kvällen innan vi fick plats. Deras specialitet var spätt så jag provade förstås det. Det var väldigt gott. Barnen tog någon kycklingrätt.
Efter en vecka i Japan var det inga problem att äta med pinnar.
Japansk frukost ingick. Jag är ju inte så förtjust i det, men det hör ju till när man är i Japan. Det är inget fel på vare sig fisk, misosoppa eller ris, men till frukost...
Har man en heldag i Hakone ska man vara effektiv särskilt på hösten eftersom det blir mörkt fort och affärer och restauranger (om man hittar dessa) stänger vid fem. Efter frukost tog vi bergståget upp till slutstationen och hoppade på linbanan. Denna tog oss vidare upp mot Kokande dalen. Det var mäktigt när den kom över krönet och vi plötslig befann oss i ett moln av rök från jordens inre. Ett gäng fransmän utbrast "oh lala!" vi andra tänkte samma sak. Häftig värre.
Vi valde dock att fortsätta med en annan linbana ner mot Ashisjön där vi skulle ta en båttur med kopior av portugisiska regalskepp. De var tjusiga.
Ashisjön skymtar till vänster i bild och hade det varit klart väder hade vi även sett Fuji-san.
Trots att solen sken var Fuji-san täckt av moln. Så typiskt! Nåväl när vi klev av båten vid första stoppen gick vi och köpte glass. Äntligen hittade maken den eftertraktade Wasabi-glassen! Den var - hm speciell.
Vi väntade på att molnen över Fuji-san skulle försvinna och till slut gjorde de det!
Fuji-san!
På vägen tillbaka mot Kokande dalen fick vi tillfälle att ta många fina bilder på den kända vulkanen,
Döm av min besvikelse att det inte var möjligt att gå ner i dalen. Kanske var det lika bra? Gaserna är inte hälsosamma i högre koncentrationer.
Det var häftigt att se iallafall. Man kunde köpa ägg som kokats i vattnet om man vill. De var helt svarta, men ska visst smaka precis som vanliga ägg så vi köpte inga.
Väl tillbaka i Gora var det dags att äta och att hitta en restaurang. Maken hade kollat upp den bästa restaurangen, men den stängde fyra så det blev till att äta på samma ställe som igår. Det var bara att gilla läget och vänta. Vi drack te och åt lite mariekex i väntan på att klockan skulle bli halvsju.
Två nätter i Hakone är perfekt eftersom det tar sin lilla tid att ta sig både dit och därifrån.
Då närmade vår resa sig sitt slut och det var dags att ta sig tillbaka till storstaden.
Ashisjön från linbanesidan.
Vårt sista stopp var Yokohama. Det såg jag verkligen fram emot eftersom det skulle skulle bli ett kärt återseende för mig. Det blev dock inte riktigt som vi tänkt oss. På stationen i Odawara ramlade jag med ryggsäck och allt och dök med huvudet före rakt ner i perrongen. Trodde först att jag både brutit näsbenet och slagit ut framtänderna, men min skyddsängel måste ha varit med mig. Jag blev visserligen blåslagen och glasögonen repades sönder och jag fick en rejäl blåtira, men inga frakturer visade det sig senare när vi kom hem. Det rusade fram personal för att undsätta mig och även att sanera perrongen som jag blodat ner rejält med mitt näsblod.
Efter att ha vilat upp mig i vilorummet på stationen och fått både is till skadorna och vatten att dricka tog jag en alvedon och reste mig försiktigt. En rejäl blåtira och fläskläpp blev det och troligen en lätt hjärnskakning.
Yokohama nästa!
