Nyss hemkommen från La Gomera försöker jag smälta resan lite. Hur var det egentligen? Sagoön som ser ut att sväva när man ser den på långt håll.. Vandrarnas och golfälskarnas paradis. Golf spelar jag inte så det blev vandring. Dock inte så mycket som jag hoppats eftersom först blev jag sjuk och fick lätt feber och sedan sjuknade sonen in. Vi missade därför en av de organiserade turerna till La Gomeras gröna hjärta där sagoskogen finns, men skam den som ger sig. Efter två dagar kände jag mig pigg och vi tog därför taxi upp till Garajonay nationalpark på egen hand.
Vägen till parken var andlöst vacker. Tänk vilka kontraster: Det karga ökenlandskapet nere vid vattnet och sedan skogen där temperaturen var ungefär 10 grader lägre.
Bara faktumet att en av Europas sista urskogar finns på Kanarieöarna kändes lite coolt. Det finns tydligen flera endemiska arter på ön också såsom speciella fåglar, mossor och lavar. Eftersom vi åkte på egen hand hade vi ingen guide som kunde berätta om dessa, men det gjorde inte så mycket. Vi njöt av turen ändå.
De vackra lagerträden var böjda och vridna av väder och vind. Enligt en informationsskylt skulle det även finnas ebenholts men vi såg bra lager. När man smulade ett blad i handen luktade det kryddigt.
Drick- och fruktpaus :)
Här såg det nästan ut som om det hade snöat.
Ett kapell mitt ute i skogen!
En källa för de törstiga.. tror jag.
De stora lagerskogarna är verkligen speciella. Jag trodde lager var en buske, men nej. Stora träd är det!
Ett fotostopp på vägen ner till hotellet och värmen.
På vägen ner såg vi hur landskapet sakta övergick till det för Kanarieöarna typiska landskapet. Vi hade även nöjet att få njuta av vyn över vackra Teide som stoltserar på grannön Teneriffa.
De svarta stränderna är lite speciella och vackra på sitt sätt.
Kvällsdopp i poolen.
En stilla kvällspromenad längs den steniga strandpromenaden som man kom till via en hiss och genom en tunnel från hotellet.
..och den obligatoriska solnedgången :)
