Efter nästan tre timmars tågresa från Zürich med byte i Basel nådde jag äntligen metropolen Saint Ursanne... Med sina knappt 700 invånare är det en ganska liten by som är tämligen mörk när man anländer kvart i tio en februarikväll. Jag var den enda som var kvar på tåget när jag klev av. Det fanns tack och lov en skylt som visade åt vilket hålla jag skulle gå iallafall.
Riktigt mörkt var det och till råga på allt dimmigt. Det var kort sagt som att promenera i en skräckfilm. Hade greve Dracula eller några varulvar dykt upp hade jag knappast blivit förvånad. Jag småsprang nerför den kullerstensbelagda backen ner mot byn och slängde ett öga bakåt med jämna mellanrum. Usch, det kändes riktigt olustigt. Buss eller taxi var inte att tänka på. Jag var den enda människa som var korkad nog att vara ute så här dags. De knotiga träden längs vägen såg riktigt spöklika ut. Huga! Föreställ er dessa när det är mörkt.
Jag blev därför så glad när jag stötte ihop med några av mina belgiska kollegor vid backens slut. Då visste jag att jag hamnat rätt iallafall. Puh! Hotellet var inte heller svårt att hitta. Det stod "Du Boeuf" med stora bokstäver på en av byggnaderna. Riktigt mysigt när jag väl lyckats ta mig in. Hotellet var obemannat och därför hade jag fått en kod för att komma in. Det fungerade bra, men jag snubblade ett antal gånger i mörkret innan sensorn kände av att någon var där och en lampa tändes och sedan snubblade jag ett part gånger till i trapphuset där det också var mörkt. Tack och lov hittade jag strömbrytaren och då blev det lättare. Attans vad trappsteg det fanns överallt!
Liten mysig by, men aningen sneda hus :) Ja, ingenting verkade riktigt rakt. Det kanske inte framgår av bilderna, men så var det. På restaurangen som syns nedan åt vi en helt ok middag och det var förvånansvärt livat en tisdagskväll. Minst tre sällskap var där och åt. Vi var själva tio stycken.
St Ursanne ligger i nordvästra delen av Schweiz och därmed i den fransktalande delen och då menar jag fransktalande som i "kan-inget-annat-språk-än-franska". Det var lite av en utmaning. Jag har visserligen studera franska i 6 år, men det var länge sedan och jag har inte använt språket på minst 30 år med några mindre undantag.
Nåväl, jag var inte där på fransk språkkurs utan på arbetsmöte för att presentera ett EU-projekt tillsammans med några projektmedlemmar. Språket på mötet var som vanligt på engelska.
Jag var även där för att titta på experimentanläggningen Mont Terri där flera delprojekt inom EU-projektet utförs. Eftersom jag är koordinator kände jag att det var på tiden att jag fick se hur det såg ut där.
Sankta Barbara vakade förstås över anläggningen. Skyddshelgon för bland annat gruvarbetarna för er som inte minns alla helgon. De är ju som bekant väldigt många.
Ett litet fossil, amonit?
I anläggningen finns det många gångar.
Ja, det här vet jag inte riktigt vad det är, men de fanns lite var stans. Kanske som en slags vägmärken?
Anläggningen är lite speciell. Den byggdes i samband med ett motorvägsbygge och löper därmed parallellt med den. Högst upp är motorvägen och nedan är de olika nischerna med experimentanläggnngen.
Spännande värre med andra ord. Jag har sett minst fyra anläggningar vid det här laget och i maj kan jag även lägga till anläggningen i Tjeckien. I Mont Terri är det mycket torrt och berget är täckt med sprutbetong för att stabilisera det. Mycket betong har gått åt kan jag säga.
Ute hade dimman inte lättat när jag skulle ta mig hem. Hade hoppats på några fina soliga bilder, men icke sa Nicke.
Det var nerför den här backen jag sprang i mörkret. Huga!
Trots det spöklika vädret och mörkret så tyckte jag att det var fantastiskt som vanligt. Jag är lite småförtjust i Schweiz. Det fascinerar mig på något vis. Jag blir alltid lite pirrig inombords när jag ska dit, men det kanske är normalt? Pratade med en bekant igår och hon sa samma sak. Det är något visst med Schweiz. Vi ställde oss samma fråga: kan man vara förälskad i ett land? Intressant att vi upplever det på samma sätt dock.
Jag såg förresten Godzilla från planet. Förstår inte hur hon hamnat i Schweiz, men kanske hon också ville se Mont Terri? ..eller är det en anka?
Nästa resa blir till Prag.
