Jag har väldigt lite gemensamt med Sherlock Holmes egentligen. Är inte någon större fan av honom och har heller aldrig varit. Jag har alltid stört mig på hans missbruk av tunga droger eftersom jag själv är en stark motståndare mot alla droger utom möjligen kaffe. ...men när jag passerade stället där han nästan dog, dvs Meiringen i Schweiz så kunde jag inte låta bli att tvinga vår chaufför att släppa av mig så att jag kunde få en bild på mig och den kände detektiven.
Schweiz är så otroligt vackert och varenda gång jag är där så tänker att här skulle man bo eller åtminstone semestra med familjen. En dag kanske... Jag hade verkligen sett fram emot att åka upp till Grimsel och blev djupt besviken på det förfärliga vädret. Det är ju så fantastisk utsikt där uppe på 2000 meters höjd när det är klart väder. Denna gång hade himlen sänkt sig och hela Grimselområdet var insvept i ett stort moln.
Jag tog en promenad i dimman. Det var inte mer än ett par meters sikt så det kändes minst sagt spooky. ..och plötslig hörde jag en klocka ringa. ...och mitt i molnet hittade jag ett litet kapell. Lite skräckfilmsfeeling nästan.
Jag vågade mig faktiskt in trots den lätt kusliga känslan. Det var väldigt fint och inga läskigheter alls, tack och lov!
..men kusligare skulle det bli. Efter en god och väldigt trevlig middag var det dags att gå och sova för att vara utvilad inför morgondagens exkursion. Jag lämnade i vanligt ordning lyset på i badrummet i hotellrummet för att lätt hitta dit på natten, satte datorn på laddning och somnade. Klockan 6 vaknade jag och kom på att jag borde ladda mobilen så jag drog ur kontakten för datorn och då försvann all elektricitet i mitt rum. Det var nästan helt mörkt så med en lätt stegrande panik trevade jag mig fram till dörren och lyckade efter en stund som kändes som en evighet att låsa upp. Konstaterade att det inte rörde sig om ett strömavbrott iallafall. En säkring verkade vara mer troligt. Drog på mig munkjackan och tassade barfota ner till lobbyn med hopp om att få lite hjälp, men där fanns ingen. Lobbyn var obemannad på natten, stod det på en skylt. Jaha, jaha.. Vad göra? Ingen syntes till i matsalen heller. Stendött överallt, men ljust iallafall. Det enda logiska var ju att klä på sig och sätta sig någonstans där det var ljust och vänta på att någon skulle komma, men jag ville ju förstås duscha och klä mig på mig. Då behövde jag ju ljus så jag plockade på mig ett antal ljusstakar varav en fanns bakom disken i lobbyn och den andra fanns utanför mitt rum. Lade mobilen på laddning ute i korridoren, gick in på mitt rum, tände ljusen och hoppade in i duschen.
Vad gör man när man väntar då? Tar en promenad kanske? När jag gick ut såg jag att dimman inte lättat sedan gårdagen och även att receptionisten var på ingående! Jag berättade om rummet och han blev väldigt förvånad och lovade att kontrollera säkringarna. Efter min promenad fick jag beskedet att han inte hittat något fel. Spooky!
Resten av förmiddagen tillbringade jag i berget och där hände inga konstigheter iallafall.
Sankta Barbara vakar över gruvor och även över underjordiska laboratorier uppenbarligen. Det kändes tryggt på något vis. Hade ljuset slocknat i Grimsel hade jag fått spader! Glömmer aldrig en exkursion vi hade till Sala silvergruva för hundra år sedan.. huga! Vi klättrade ner i ett svart hål och endast en eller om det var två av oss som hade pannlampor så det var verkligen beckmörkt!
Här står jag framför ett projekt som jag ska vara med och leda. Det ska bli jättekul! ...och så blir det ju sannolikt fler besök till Schweiz det närmaste året. Yes!
Avslutningsvis besökte vi kristallgrottan, vilket kändes väldigt exklusivt eftersom den inte är öppen för allmänheten. Nu är jag ju inte allmänheten heller, men ändå!
Nästa gång skriver jag om mina kolonilotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar