Summa sidvisningar

måndag 29 februari 2016

Monokromt på Artipelag

Innan årets resemarathon drar igång tog jag med barnen på konstutställning på Värmdö. Varje minut man lyckas hålla dem från dataskärmen är en seger :) . Ja, så illa är det väl kanske inte, men de fastnar och glömmer bort tiden istället för att använda sin kreativitet till något vettigt. Båda spelar instrument och är duktiga på att rita. Dessutom har de husdjur att ta hand om så det finns annat att göra än att ha näsan i en skärm.

Om man planerar väl går det alldeles utmärkt att ta bussen ut till Artipelag. På bussförarens inrådan klev av på hållplatsen innan Artipelag och fick oss en fin promenad längs bryggorna.




Det händer något med stadsbarn när de kommer ut på landet. De blir som kalvar på grönbete och springer och klättrar. Underbart!

Själva utställningen då? Ja, den monokroma symfonin lät ju inte så spännande i mina öron, men jag blev positivt överraskad. Själva byggnaden med sina stora fönster som vetter ut mot naturen är ju fantastisk. Utställningen var intressant också. Det var rum med olika färgteman: det vita, svarta, röda, blå, gula och slutligen det gröna rummet. Till detta hade man lagt musik som skulle förstärka känslan av respektive färg. Det var tydligen ett samarbete med Spotify där några fått i uppdrag att skildra färger med musik. Jag tyckte om alla rum utom det röda. Det kändes obehagligt att gå in där.. och överraskande nog gillade jag det svarta. Inte för att jag skulle vara morbid och gilla "goth" eller "black metal", utan för att det kändes intressant på något vis. Det vita var lite tråkigt. Det kändes livlöst och dött i jämförelse med det svarta. Kanske var det musiken som gjorde det? I det vita rummet var det nästa kakafonisk (heter det så :) ?) musik och i det svarta var det lugn musik.


Tavlan nedan upplevde vi som 3-dimensionell. Den var snygg!


I det gula rummet fanns en blandning av gult och guld. Det var elegant och lite roligt.



Inzoomning av tavlan ovan visade att den i själva verket bestod av en massa färger.


I bergrummet kunde man skapa ljud och det var både kul och mäktigt.


Uppe på takterrassen fanns en labyrint som var lite för isig för att jag skulle våga mig på den.


Den här gubben skrämde oss när vi kom för det såg nästan ut som om någon tänkte hoppa från taket på byggnaden. Tur att det bara var en staty! Puh!


Besöket avslutades med lite mellis innan vi tog bussen vidare till Plantagen som var mitt egentliga syfte med utflykten. Där köpte jag såjord och citrusjord så nu är jag snart igång med vårsysslorna hemma också. 



tisdag 9 februari 2016

Birmingham nästa

Om en månad bär det av till Birmingham...  Platsen är inte något jag drömt om att få se, men så är det ju ofta med jobbresor. Man åker dit man måste och ibland blir man positivt överraskad. Vad vet jag om Birmingham? De har väl ett fotbollslag liksom de flesta andra brittiska städer med självrespekt. Fast jag ska ju egentligen till en liten gudsförgäten håla som heter Loughborough och det säger mig ännu mindre. Vi landar bara i Birminham och sedan kör vi till universitetet som ligger i Loughborough. Jag avskyr att resa utan barnen.. Det är så ensamt utan dem, men det blir bara ett dygn så det ska jag väl klara. Loughborough.. hoppades faktiskt på att det låg i Skottland, men icke! Det ligger i Midlands. Var i Edinburough på konferens för en massa år sedan och det var en riktig höjdare. Så fint! Ja, ja, vad är en bal på slottet... Rapporterar med bilder när jag har några :) Tills dess får ni hålla till godo med en bild från webben. Får jag lov att presentera Loughborough university. Det ser ju fint ut iallafall.


Tänker inte göra bort mig i någon sportaffär denna gång. När jag var i Manchester för ca två år sedan så ville jag köpa en present till sonen och tyckte att en Manchester United tröja vore väl bra. Inte för att vi gillar fotboll hemma hos oss, men Manchester United är ju kända även för mig. Sagt och gjort. Hittar en röd tröja med klubbens märke och texten "Old Trafford". Hoppsan, tänkte jag. Vad sjutton är det för något? Av rädsla att köpa något med syftningar på opassligheter frågar jag förstås en av killarna som jobbar där vad det betyder. Vill ju inte att sonen går runt och gör reklam för något promiskuöst. Killen tittar på mig som om jag just anlänt från planeten Mars eller någon annan planet i solsystemet som inte känner till "Old Trafford". Ja? Det är ju deras hemmastadion säger killen och hade han inte varit så väluppfostrad så hade han säkert snurrat sitt pekfinger vid tinningen som man gör när någon är riktigt korkad. Japp nu vet jag det! Tack unge man för upplysningen!