Monokromt på Artipelag

Innan årets resemarathon drar igång tog jag med barnen på konstutställning på Värmdö. Varje minut man lyckas hålla dem från dataskärmen är en seger :) . Ja, så illa är det väl kanske inte, men de fastnar och glömmer bort tiden istället för att använda sin kreativitet till något vettigt. Båda spelar instrument och är duktiga på att rita. Dessutom har de husdjur att ta hand om så det finns annat att göra än att ha näsan i en skärm.

Om man planerar väl går det alldeles utmärkt att ta bussen ut till Artipelag. På bussförarens inrådan klev av på hållplatsen innan Artipelag och fick oss en fin promenad längs bryggorna.

Det händer något med stadsbarn när de kommer ut på landet. De blir som kalvar på grönbete och springer och klättrar. Underbart!

Själva utställningen då? Ja, den monokroma symfonin lät ju inte så spännande i mina öron, men jag blev positivt överraskad. Själva byggnaden med sina stora fönster som vetter ut mot naturen är ju fantastisk. Utställningen var intressant också. Det var rum med olika färgteman: det vita, svarta, röda, blå, gula och slutligen det gröna rummet. Till detta hade man lagt musik som skulle förstärka känslan av respektive färg. Det var tydligen ett samarbete med Spotify där några fått i uppdrag att skildra färger med musik. Jag tyckte om alla rum utom det röda. Det kändes obehagligt att gå in där.. och överraskande nog gillade jag det svarta. Inte för att jag skulle vara morbid och gilla "goth" eller "black metal", utan för att det kändes intressant på något vis. Det vita var lite tråkigt. Det kändes livlöst och dött i jämförelse med det svarta. Kanske var det musiken som gjorde det? I det vita rummet var det nästa kakafonisk (heter det så :) ?) musik och i det svarta var det lugn musik.

Tavlan nedan upplevde vi som 3-dimensionell. Den var snygg!

I det gula rummet fanns en blandning av gult och guld. Det var elegant och lite roligt.

Inzoomning av tavlan ovan visade att den i själva verket bestod av en massa färger.

I bergrummet kunde man skapa ljud och det var både kul och mäktigt.

Uppe på takterrassen fanns en labyrint som var lite för isig för att jag skulle våga mig på den.

Den här gubben skrämde oss när vi kom för det såg nästan ut som om någon tänkte hoppa från taket på byggnaden. Tur att det bara var en staty! Puh!

Besöket avslutades med lite mellis innan vi tog bussen vidare till Plantagen som var mitt egentliga syfte med utflykten. Där köpte jag såjord och citrusjord så nu är jag snart igång med vårsysslorna hemma också.