Lillbiggan: Granada - inte Grenada

Ja, min kollega envisades med att kalla Granada för Grenada på flera av dokumenten vi skickade ut inför mötet i Spanien. I slutversionen på agendan stod det rätt iallafall. Det hade blivit lite jobbigt om hälften av deltagarna hamnat i södra Spanien och resten på en liten ö i Karibien :). För att mötet ska få avsett syfte så vore det ju bäst om samtliga hamnade på samma ställe. Nåväl vi var drygt 40 deltagare som träffades i en av Andalusiens vackra städer. För flera år sedan var jag faktiskt i områdets huvudstad, Sevilla. Det var mysigt, men inte särskilt spektakulärt. Kanske missade jag något? Jag tänker nog mest på Carmen när man säger Sevilla och det är det nog fler som gör. "Nere vid bron i Sevi-i-i-i-i-illa.... " Jo, den har man sjungit på mången konsert då det begav sig. Granada fann jag betydligt mer intressant med sitt Alhambra. Första dagen var jag dock inte särskilt imponerad av omgivningen, men när vi började röra oss mot konferensmiddagen som skulle inmundigas på Fakultetsklubben eller motsvarande iallafall ändrade jag mig raskt.

Det var jättefin utsikt över Alhambra när vi kom upp för den höga kullen där konferensmiddagen skulle hållas.

Noterade att gatustenarna lagts i vackra mönster. Vilket jobb!

Dagen efter var vi lediga från kl 16 och när jag tackat de som hjälpt mig att anordna mötet begav vi oss iväg på en promenad med hopp om att få se Alhambra på närmare håll - utan att behöva betala flera tusen som inträdet tydligen kostar.

Jag fick lära mig av min marockanske kollega att alhambra betyder rött på arabiska. Slottet fick antagligen det namnet eftersom stenarna det är byggt av är rödaktiga.

Det finns många kullar i Granada och ett gytter av hus åt alla håll. Jag vet inte var jag fick det ifrån, men Granada skulle ju vara en liten stad..? Det beror väl på vad man jämför med förstås.

Några katter passerade vi på vägen också. Jag var bara tvungen att fotografera. Dottern älskar ju dessa små söta varelser.

Det var inte helt lätt att hitta vägen upp till Alhambra och givetvis gick vi fel, men det gjorde inte så mycket. Jag kände mig utsvulten på grönska så en extra promenad i parken kändes bra.

Till sist nådde vi Port of Justice där vi intet ont anande gick in. Det visade sig senare att där får endast de med giltig biljett gå in.. Hoppla!

Det var en härligt mix av orienten och det kristna Europa. Den muslimska kungen som låtit bygga Alhambra hade inte hjärta att riva det när han tvingades lämna det. Han bad den katolske kungen att ta väl hand om hans älskade slott, vilket den spanske kungen uppenbarligen gjorde. För att tona ner det muslimska inslaget lät man bygga en kristen kyrka mitt i allt.

Min kollega Katinka kollade upp Port of Justice på nätet och berättade för oss att vi hade tur som inte åkte fast för tydligen är man nitisk med att kontrollera biljetterna när man väl kommit in. Vi tyckte ju det var lite konstigt att vi kom så nära utan att betala inträde. Nåväl. Gjort är gjort och vi visste faktiskt inte. ..fast 200 Euro hade jag aldrig betalat.

Jag var ju förstås tvungen att köpa detta vackra godis till mina älsklingar också. Visst är det fint?