Yokohama del 1: några första intryck

Ja då var man äntligen här då efter en lååång sömnlös natt. Jag har ju aldrig flugit åt det här hållet förut så jag var beredd på det värsta. Hur pigg och fräsch man än känner sig när resan börjar så misstänkte jag starkt att det skulle bli smått förfärligt innan jag kom fram. Med en fortfarande färsk magkatarr och andra kuren omeprazol på en månad. Nåväl det var mitt eget fel. Man ska inte äta stark mat direkt efter en magkatarr! Det är som att be om att få en till. Ångest har jag alltid när jag ska flyga och med tanke på magen, så kändes det ju inte som flygplansmat skulle göra saken bättre direkt så med andra ord hade jag dubbel ångest denna gång, men det gick över förväntan. Jag var bara sjukt trött när jag anlände till hotellet 11:30 efter att ha varit på resande fot från 10:30 till 04:30 svensk tid. Efter att inte lyckats få en blund på flyget så kändes det ganska tufft att behöva vara vaken en hel dag. Taxichauffören som tog oss från bussterminalen till hotellet var artig på stereotypt japanmanér och kunde inte ett ord engelska. Det kändes därför tryggt att få sällskap med en spansk doktorand som kände sig lika vilsen som jag. Chauffören besvarade allt vi sa med att grymta fram ett "hai". Det blev nästan lite komiskt till slut och jag passade mig för att skratta förstås. Spanjorskan skulle egentligen till ett annat hotell, men hon föredrog att följa med till mitt för att sedan gå den sista biten.

Tjusigt hotell måste jag säga, och läget är också väldigt fint. Mitt rum är på 20:e våningen och vetter ut mot hamnen.





Några första intryckt är att husen är höga...






..och toaletterna är pretentiösa.
Det här med uppvärmd sits fungerar inte för mig. Det känns bara som om någon före mig har tillbringat alldeles för lång tid där och varför i hela världen skulle jag vilja att toan spelade musik för mig eller sprutade vatten i rumpan på mig???

Den här gulliga roboten har jag sett på två ställen så här långt: i lobby på hotellet och i en leksaksaffär. Det är en informationsrobot som både blinkar och gestikulerar när det pratar. Helknasigt, men kul. Jag skulle nästan vilja ha en själv... :)

Försommar i Mörtfors

Äntligen fick jag då möjlighet att jobba några dagar på landet i vackra Småland. På jobbet kallar vi det lite skämtsamt för att vi okynnesforskar när någon beger sig ner till labbet på Äspö. Normalt sett leder vi bara projekt och beställer arbete från experter som utför det praktiska arbetet, men det finns ett visst värde i att själv göra lite praktiskt arbete emellanåt. Omväxling ger lite chans till att vila upp sig eller rättare sagt vila från storstadsstressen.

..och så bor man på pensionatet i Mörtfors. Mörtfors är som ett stor kollektiv. Alla känner alla och alla hjälper alla. Det är så långt från Storstan som man bara kan komma. Alla hälsar och småpratar. Det är väldigt trivsamt.

Frukost med bacon och våfflor är inte helt fel och så känner vi personalen vid det här laget också, vilket gör att det känns lite som att komma hem.

Maten är jättegod och barnen fick som vanligt krusbärsläsk.

 
Det är så grönt och fint i Småland. Till och med när man tittar ut genom fönstret slås man av hur grönt det är.

Här är väl den så kallade Mörtforsen som brusar genom byn. När vi bor på Älvebo på pensionaten somnar man till det.

Vi var förstås tvungna att gå på kattjakt också och då hittade vi lilla katten Nadja.

 Åh vad jag ångrade att jag inte tog med baddräkt. Det var ju 20 grader i vattnet!!



Barnen hade badkläder med sig iallafall så det blev kvällsdopp varje kväll :)
 

Vi tog en groupie i solskenet på stranden. Så här nöjd är man när man är i Småland och solen skiner.

Det var så härligt att äta middag utomhus i kvällssolen. Vi fick sällskap av några som jobbade med Sigrid (utställningen inför Almedalsveckan). 

 Denna gång var det fullt på pensionatet så vi fick bo i en av de fina sommarstugorna istället. Högst uppe på krönet låg det. Tur att sonen var med för det var han som hittade dit.

Ja så här såg den ut. Wow två våningar! utbrast barnen.

En fin terrass hade den. 

Jag är medveten om att det här nästan ser ut som en mäklarannons, men jag vill bara visa vad fint det var. Stugan är inte till salu :)

Köket.

Sällskapsrum.

Vardagsrummet.

Barnens sovrum.

 

På vägen till och från pensionatet passerade vi detta träd. Det verkade vara en stor bikupa för det surrade högt när man gick förbi det.

Barnen tillverkade några gosedjur på labbet också och fotade av dem innan vi tömde dem på vatten för att ta med dem hem.

Småland igenom om två och en halv vecka! Först blir det dock Japan!

Skolavslutning och Grönan med Suede

Efter jättetrevlig studentmottagning i onsdags och skolavslutning igår var det dags för vad som blivit tradition: först lunchbuffé på Pong och sedan Gröna Lund. Även om mina barn uttryckte så sent som förra året att de nog blivit för stora för Gröna Lund och att Liseberg var mer lämpligt, så ville de gärna gå på Grönan :) I år medgav de att man ska nog inte jämföra dessa två stora nöjesparker. De är väldigt olika och egentligen lika bra fast på olika sätt. Jag håller med. .. lite lokalpatrioter är vi nog allt :)

Jag hade bestämt mig för att inte åka köpa åkband till mig själv eftersom jag inte kan åka någonting som snurrar pga åksjuka och berg och dalbanor har jag alltid tyckt varit otäcka, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Det var faktiskt en sydamerikansk fotograf (plastpappa till en av dotterns klasskompisar) som fick mig på andra tankar vid förra skolavslutningen. Han sa att det är härligt att njuta av farten i berg och dalbanan. Njuta? Är karln inte klok? tänkte jag först. Menade han att jag i alla dessa år haft helt fel attityd? Jag bestämde mig helt enkelt för att inte vara rädd och försöka "enjoy the ride" nästa gång jag åkte och det fungerade! Twister tycker jag numera är ganska kul att åka även om hjärtat åker upp i halsgropen varenda gång.  I år lyckades barnen övertyga mig om att prova Vilda musen trots att jag blev vettskrämd förra gången som var 4 år sedan.

Jag ser väl inte överlycklig ut, men det var faktiskt helt ok. Mina attitydproblem har jag ju lyckats bli av med. En tankeställare var allt jag behövde.. men visst är jag fortfarande lite rädd.

Efter alla otäckheter var det dags för Suede. Jag hade faktiskt inte koll på att de skulle spela så det var en trevlig överraskning.

Ljudet var lite skränigt, men ändå förhållandevis bra för att vara live. Sångaren lät som han alltid har gjort trots sina nästan 50 år :) . Trevlig stämning med allsång till "The beautiful ones" . 

Alla uppskattade dock inte den höga ljudvolymen.

Efter en kort drickpaus körde de på ett tag till, men vi tyckte det var dags att åka hem.

Vi avslutade vårt besök med Twister och klassikerna Nyckelpigan och Lyktan.

Det kändes ganska trevligt att varva ner med någonting lugnt :) . Nästa vecka blir det Småland. Tre veckor kvar till Yokohama...