Ryokan som försvann i regnigt Kyoto

Ja, då bar det av till Kyoto med supersnabba Shinkansen. Två och en halv timme tog det och ju närmare vi kom desto mörkare blev molnen. I Kyoto skulle vi bo på en traditionell ryokan som jag valt med omsorg med avseende på läge och pris. Det visade sig dock vara helt omöjligt att hitta stället trots fantastiskt hjälpsamma främlingar som utan problem vandrade med oss i ösregnet i mer än en timme i jakt på det försvunna boendet. När vi väl hittat adressen visade det sig att de bytt ägare och inte längre hyrde ut rum! Ja och där stod vi, en dyngsur och frusen familj på fyra personer utan någonstans att bo. Efter att ha tackat det snälla unga paret som vandrat med oss gick vi in på första bästa hotell och berättade vad som hänt och frågade om de händelsevis hade rum lediga. Det hade de tyvärr inte, men de uppmanade oss att kontakta Booking.com och berätta vad som hänt. De erbjöd oss att slå oss ner och ta kaffe och läsk i lobbyn medan jag ringde bokningssiten. Vi erbjöds ett nytt boende med till och med bättre läge än det jag ursprungligen bokat så det löste sig tack och lov. När vi kom hem till Villa Kyoto Saiin som det hette möttes vi av en äldre herre med paraply som stod utanför i regnet och väntade på oss. Jag vågade inte tänka på hur länge han kan ha stått där. Han bjöd oss på grönt te och kakor. Det satt fint efter vår blöta långpromenad.

Någon teceremoni blev det ju inte, även om vi drack en massa grönt te. Tycker inte så mycket om det egentligen, men i Japan fungerar det. Det är nog för att det hör till skulle jag tro.

Vi tog oss ut och åt middag på ännu ett ramenställe. Det dröjer nog innan jag äter ramen igen.

Eftersom vi bara hade två hela dagar i Kyoto var det bara att gilla läget. På med regnjacka och till första affär som sålde paraplyer. Där var vi med om något märkligt. När jag betalat för paraplyerna ställde säljaren upp en låda på disken och höll upp tre fingrar och uppmanade mig att sticka in handen. Jag gjorde som han sa och drog ut tre lotter där jag vann en islatte, en lunchportion nudelsoppa och en liten flaska med någon sött smakämne som man ska ha till desserter.

Det blev tempelrunda med paraplyer i östra Kyoto första dagen. När vi klev av tunnelbanan i Karasuma regnade det så mycket att jag lyckades övertyga framförallt maken om att ta skydd på McDonalds. Barnen var ju inte svårövertygade. Jag tog en latte, dottern en cheeseburgare och sonen beställde en creme soda. Det måste väl vara den absolut värsta sockerbomben i världen! Fast det var kul att prova.

Singin' in the rain... ja det gäller att tänka positivt.

Ett av de största tempelområdena hade en fantastisk japansk trädgård. Den var säkert ännu mer fantastisk i vackert väder.

Högst uppe i trädgården kunde vi titta ut över Kyoto och se en del av bergen som omger staden på tre sidor.

Det var iallafall inte kallt och tempelbyggnaderna var imponerande. Vi bevittnade faktiskt en buddistisk gudstjänst. Det var mäktigt. Vi smög in och lyssnade på munkens monotona ramsa. Maken tyckte det lät som "min-nya-dyna-min-nya-dyna-min-nya-dyna", men det sa han troligtvis inte :)

Det hann bli mörkt innan vi tog oss tillbaka till Saiin. Inte för att det gjorde så mycket. Det hade ju till och med slutat regna, vilket bådade gott för morgondagen.

Gamla stan i Kyoto är riktigt fin. Lite synd att det hann bli mörkt innan vi hittade dit bara.

Tunnelbanenätet i Kyoto är betydligt mindre än i Tokyo och kontantkassan (Suicakortet) fungerar både här och i Tokyo och underlättar resandet betydligt.

Givetvis blev det sushi ett par gånger. Vi åt på ställen där det bara fanns japaner. Det var speciellt för där välkomnades alla gäster med glada tillrop av sushikockarna. På ett av ställena hade det ett akvarium och det visade sig inte vara för dekoration. Rätt var det var kom en håv ner och en stackars liten firre blev fångad och inom kort troligen omvandlad till sushi.

Vår andra hela dag i Kyoto tillbringade vi i Arashiyama där bambuskogen finns, men innan vi begav oss till skogen provade jag några mysko grön bollar. De var speciella.

Arashiyama är ett rekreationsområde som är riktigt fint. Lite kontrast till storstäderna vi tillbringat de första fem dagarna i.

Bambuskogen var imponerande. Jag har läst någonstans att bambu kan bli fyra meter hög, men de här är betydligt högre. Lite märklig skog egentligen. En massa gröna pinnar och inga grenar eller blad. bladen sitter högst upp.

Lite snabblunch. fantastisk god grillad krabba! Den kostade 600 yen vilket motsvarar 50 kr. Inte så farligt tyckte jag och den var väldigt god.

 Glass med blandning av vanilj och grönt te var en riktig höjdare tyckte jag.

Påväg från vårt boende i Kyoto. Vi kände oss ganska hemma här efter tre dygn. Det kändes nästan lite sorgligt att ge sig av. Dottern älskade stället.

Okej syrran, nu bär det av till Hakone och de varma stinkande källorna som morsan tjatat om i nästan ett år :) .

Shinkansen mot Odawara nästa! Vi ses i Hakone!

Tempelrunda i Asakusa och en vända till futuristiska Shibuya

Äntligen var man i Japan igen, men denna gång med mina finisar <3 . Tack vare min otroliga långa framförhållning lyckades jag få riktigt bra pris på flygbiljetter! Efter att ha gjort en hel del research bestämde jag att vi skulle börja med två övernattningar i Tokyo för att bli av med värsta jetlaggen innan vi fortsatte vidare till Kyoto. Det visade sig vara ett smart drag. Vi tog Narita Express som troligen är ett av de långsammaste expresstågen som finns. Det kändes som en evighet innan vi nådde Tokyo.

Tokyo tower från tåget!

Vi bodde i Ikebukuro som är en av de större knutpunkterna i Tokyo med närhet både till tåg och tunnelbana.Efter incheckning på hotellet letade vi rätt på en enklare ramenrestaurang och där blev vi varse om hur det fungerar på den typen av matställen. Man bestämmer från en bild vad man vill äta och betalar i en automat vid dörren. Man får då en biljett som man sedan lämnar över till personalen på restaurangen. Jag fattade förstås inte detta, men japaner är otroligt hjälpsamma och visade oss hur det hela fungerade. Det smakade inte så dumt efter den långa flygresan. Nu gällde det att hålla sig vaken. Första dagarna använde barnen sked, men sedan blev det pinnar för hela slanten.

Ikebukuro var ett ganska trevligt ställe. Betydligt lugnare än Shibuya och Asakusa.

Vad ska man göra för att hålla sig vaken till kvällen när man är så trött att man bara vill sova? Jo, man går till Pokémon center som låg endast 400 m från hotellet.



Barnen var lyriska. Så mycket Pokémon! Jag trodde populariteten var på väg att ta slut, men det verkar större än någonsin.

Frukosten på hotellet var helt ok. Man kunde välja mellan japansk och lite mer västerländsk. Gissa vad jag valde? Ja, ni kanske minns mitt misslyckade försök att äta japansk frukost förra året så det blev kaffe, rostat bröd, yoghurt och ja ni ser själva.

Efter en välbehövlig natts sömn bar det iväg till Asakusa och Senso-ji. Ett kärt återseende för min del och en spännande upplevelse för familjen.

Vägen fram till tempelområdet är full av marknadsstånd där man kan köpa allt från kaststjärnor till kimonos. ..och givetvis glass i alla möjliga färger och smaker.

Dotterns favorit blev "soda" och min var grönt te/ vanilj.

Dottern fick en jättefin kimono.

Senso-ji är imponerande och verkligen en jättefin oas mitt i storstaden. ..och alla dessa kvinnor med sina fina kimonos och vackra håruppsättningar.

Om man ville kunde man tända rökelse men eftersom vi inte är buddister så tyckte vi inte att vi kunde göra det.

Det var så roligt att kunna ta med sina barn till detta fantastiska ställe som nu Japan är.

 Solkorset finns överallt och jag blev också lite fundersam när jag såg detta första gången, men i Japan är det en symbol för buddismen och har inget att göra med nazismen.

Det vackra koifiskarna vara kvar sedan förra året också. Visst är de fina?

Jag älskar verkligen att vara i Japan och hoppas jag snart kan åka dit igen.

Snabbmat för en billig peng kunde man köpa nästan överallt. En del var riktigt gott medan andra saker inte riktigt föll oss i smaken. Det fanns bland annat risbollar med söt bönpasta som var ganska goda.

 Dessa maskiner... Barnen älskade dem och köpte både drycker och leksaker i dessa :)

Pet cafés verkar mycket populärt. det är inte bara katter, kaniner och marsvin man kan klappa utan även mer exotiska djur som apor, kapybaror och ugglor. Dottern tjatade, men vi tyckte inte att det var någon bra idé alls. Vi har ju kaniner hemma. Inte behöver man åka till Japan för att klappa djur även om vi nu tycket att ugglan var himla söt,

Shibuya är mest imponerande när det är mörkt. Tyvärr missade vi den stora halloweenfesten som skulle äga rum samma dag som vi skulle åka till Kyoto. Sonen tyckte det var lite tråkigt. Det hade kanske varit roligt. Vi tittade på Youtube efteråt och det hade varit en massa utklädda personer överallt, men verkade inte vara så mycket mer så vi missade nog inte så mycket egentligen.





Efter en lång och intensiv dag i Tokyo vandrade vi hem till hotellet.

Det blev rullbandssushi till middag. Det fungerar så att sushibitar åker runt på ett rullband på tallrikar med olika färg. Varje färg representerar ett pris t ex blå 100 JPY, gul 250 JPY etc. Man plockar det man vill ha när en tallrik passerar och sedan räknar man samman hur mycket man har ätit för.  Hur smidigt som helst. Det mörknade väldigt tidigt - redan vid fem på eftermiddagen.



Vi bodde i ett kabinrum, vilket innebar ett mycket litet rum med fyra sängplatser. Helt och rent var det iallafall. Det minsta hotellrum jag någonsin bott i.

Kyoto nästa! Shinkansen var verkligen en positiv överraskning. Jag blir alltid åksjuk av X2000 här hemma, men de japanska flygplanen på räls gungade inte överhuvudtaget. Superfina toaletter var det också.






Vi ses i Kyoto :)