Åter till Paradiset nästa höstlov

Japp, nu har jag bokat nästa Karibienresa. Nu blir det Aruba. Började tänka på Beach boys igen av någon outgrundlig anledning.. Nåväl, jag kunde bara inte sitta här i mörkret och deppa ihop så nu är det gjort. Bättre med två veckor där jag verkligen vill vara än två enveckorssemestrar till ställen jag nästan vill åka till. Inget fel på Cypern och Kanarieöarna, men... Där har jag ju varit!

Cypern är häftigt på sitt sätt: Vita stränder och 2000-åriga olivträd. Tänk om dessa träd kunde tala! Jag var mäkta imponerad när jag var där för några år sedan, men lägga femsiffrigt belopp på att åka dit med barnen. Nej, tror inte det.

..och Teneriffa med sina klippiga stränder och jättevulkanen Teide som sträcker sig mer än 3 700 meter över havsytan. Jo, det har vi sett ett par gånger. Jag älskar fortfarande Kanarieöarna, men nu vill jag snorkla! Så det så! Sköldpaddorna vi såg när vi gjorde det senaste gången vi var där var fina. 

Vågorna i Punta Cana var jättekul, men nu vill jag se färgglada fiskar!

Redan trött på mörkret och kylan

Det har inte ens gått en månad sedan vi kom hem och jag har redan börjat titta på resor till värmen.  Vart ska vi åka nästa gång? Mexiko?  Thailand?  Hmm.. sonen drömmer ju förstås om Hawaii. Om det finns resor när vi kan åka och om det inte är hutlöst dyrt så gärna för mig.

Tidsresa

Jo tidsresor är möjliga.. om man bara tillåter dem. Jag tycker både att det är fantastisk roligt och smärtsamt på samma gång. Pappa har Alzheimers och är snart på väg ur sitt hus och jag har börjat gå igenom mina gamla saker. Jag hittade skolböcker, teckningar som den här yorkshireterriern som jag gjorde när jag var 14 eller så. Jag har alltid varit hyfsad på att teckna, men aldrig fantastisk. Den här tyckte jag var söt iallafall.

Förutom den nästan löjligt stora mängden teckningar hittade jag en ännu större mängd dikter, sångtexter och berättelser som jag skrivit så fort jag hittat ett blankt papper. Jag var måhända inte så kreativ, men desto mer produktiv och emotionell. Tänk, vilken skatt! Det var som att hitta brev från sig själv skrivna för 30 år sedan!

Sonen var med och blev överlycklig när han hittade mitt gamla lego från 70-talet. Jag hade ju inte på långa vägar så mycket som han har, men det var exotiskt med så gamla bitar tyckte han.

Dottern fick ett bokmärkesalbum och några bokmärken i present av en kompis för något år sedan. När hon för några dagar sedan plötsligt fick för sig att ta fram det blev hon lite sur över att hon hade så få bokmärken. Det var ju flera tomma sidor i albumet!!! Efter besöket hos min pappa kom jag nu hem med mina gamla bokmärken och då fylldes albumet på nolltid och då konstaterade hon att nu behöver hon ju ett par album till för att få plats med alla. Aldrig blir man nöjd :)

Pappa tittar mycket på gamla foton och plockade bland annat fram detta. Jag har visserligen sett det många gånger och det är jättefint. Mina älskade storebröder har också varit små och söta, precis som mina barn. Den här bilden måste var från sent 50- alternativt tidigt 60-tal. Äldsta storebrorsan, till vänster, älskade barn och var överlycklig över att bli storebror. Han busade med både mig och mina kompisar och alla ungar på gatan älskade honom. Den yngre av dem, däremot, tyckte det var skämmigt att bli storebror och delade inte riktigt äldre brorsans entusiasm, men med tiden mjuknade han, även om han aldrig blev den där skojfriska busbrorsan som sin storebror. 

Ahhh! Apokalypsen är nära! På vägen hem tvärnitade sonen och jag utanför det gamla äldreboendet i Västertorp. Hoppas gamlingarna hann ut bara. Ja, här byggs det så det står härliga till. Rivningen var dock en ny företeelse i denna trakt. Jag måste dock medge att det såg lite coolt ut.

Vinterrosor i mörkret

Jag  måste bara visa mina vackra vinterrosor. De lyser nästan i mörkret. Dottern tyckte de såg ut jordgubbsblommor. Vinterjordgubbar - ja det vore något!

De är inte så tokiga i dagsljus heller förstås. Dagsljus och dagsljus, förresten. Det blir ju knappt ljust alls längre. Jättetrist, men snart är det jul och fler och fler har börjat smycka sina balkonger med ljus så det ser ju ganska trevligt ut ändå när man tittar ut. Fast ljusförhållandena i detta land tycker jag är allmänt besvärliga eftersom halva året är mörkt och andra halvan är det så ljust att man inte kan sova. Jag skulle behöva mörkläggningsgardiner på sommaren och en egen sol på vintern. Det förra kan man ju åstadkomma lätt genom att köpa rätt gardiner, men en egen sol går ju förstås inte, så solen får man väl i så fall resa till om man behöver tanka batterierna. Fast denna vinter har jag ju redan bränt solsemestern och nu väntar vi på snön för i år blir det skidskola istället.

Barnarbete?

Jo, jag har faktiskt sålt ljus! För 700 kronor.

Första skoldagen efter vår resa kom sonen hem med 7 förpackningar ljus som han uppmanats att sälja för att klassen ska kunna åka på skolresa. Tanken är väl god: att alla ska ha råd att följa med, men det jag vänder mig mot är att barnen får hem en massa saker som de förväntas sälja genom att t ex knacka dörr. Det får mina barn absolut inte göra, för vem vet vad eller vem som döljer sig bakom en stängd dörr? Detta resulterar då i att föräldrar, med samma åsikt som jag, antingen följer med barnen ut på säljartåg eller tar med eländet till arbetsplatsen. Alla har inte den typen av jobb, eller kanske inte ens ett jobb, där de kan springa runt och sälja saker. Då är barnen hänvisade till att springa runt och agera dörrförsäljare som knackar på när folk står och håller på med middagen eller kanske nattar yngre barn. Salami är visserligen gott, men då väljer jag helst själv vilken. Ljus är fina, men med småbarn är värmeljus att föredra av säkerhetsskäl. Jultidningar har jag aldrig sett poängen med. Tulpanlökar väljer jag helst själv. Saffran... 2 gram är ganska mycket att göra av med iallafall för mig. 

Loppis eller någon annan kollektiv verksamhet är väl i så fall både säkrare och mindre förnedrande. Jag glömmer aldrig när jag stod med gråten i halsen hemma i hallen med 5 exemplar av skoltidningen som jag förväntades sälja. Det spelade ingen roll att man fick 50 öre för varje såld tidning. Hela skolan skulle sälja den och det var minst sagt en tämligen begränsad marknad runt om i villaområdet där jag växte upp. Dessutom var jag väldigt blyg och tyckte det var fruktansvärt läskigt att knacka dörr och försöka få grannarna att köpa denna. Pappa tog med tidningarna och sålde dem på jobbet, vilket kan betraktas som ren välgörenhet från pappas kollegors sida, för inte var väl de intresserade av artiklar som låg- och mellanstadieelever från en liten skola i Bredäng hade totat ihop?

http://slattgardsskolan.stockholm.se/

Den där förbaskade skolresan vi tvingades åka på varje vår var inget man såg fram emot heller. Jag minns att vi satt och åt kalla pannkakor i regnet i skydd av träden i väntan på att båten skulle ta oss hem. Huga! Grinda är säkert fint i solsken, men det har jag tyvärr aldrig upplevt :)

Sonen är heller inte så förtjust i idén att åka på skolresa med klassen eftersom det bara är en handfull klasskompisar som han är intresserad av att umgås med. Jag gnuggade händerna och förberedde i tanken ett välformulerat mejl till klassföräldrarna...men så ändrade han sig och ville plötsligt vara med! ..så efter att ha spytt galla över den otroligt dumma idén att sälja herrgårdsljus och långa utläggningar om att barnarbete borde vara förbjudet även i Sverige så tog jag med mig alla förpackningarna till jobbet och sålde alla på mindre än en timme. Nu har jag gjort mitt som försäljare i år iallafall. Undrar just vilka dumheter vi tvingas utstå nästa år? ..men då är ju bl a jag klassförälder! Haha! ..så vad ska vi hitta på? Majblommor känns ju lite tråkigt. Öl? Fläsk? Hennatatueringar? Horoskop? Dikter? ..eller kanske gula Herrgårdsljus till Påsk :)?

Paradiset i Dominikanska republiken

Bästa sättet att försäkra sig om att man ska få komma till Paradiset åtminstone en kort stund är att helt enkelt åka dit. Turkosblått 28-gradigt vatten... vågor... palmer... lyckliga barn... avslappnad mamma...

Kvällarna var nästan finast. Vattnet kändes mycket varmare än luften. Dottern fick ont i öronen efter en veckas badande, men efter en intensivkur med örondroppar kunde hon hoppa i plurret igen efter två dagar.

Det fanns till och med en städare på stranden och i vattnet! Först trodde jag det var en excentriker, eftersom han var iklädd våtdräkt, hade hörselkåpor, cyklop och badmössa, men när jag såg metalldetektorn trillade poletten ner. Han plockade helt enkelt upp skräp så att ingen skulle skada sig. Det kändes ju bra. Trots hög solskyddsfaktor lyckades vi bränna oss rejält de första dagarna, men det gick över med lite aloe vera gel som jag för övrigt alltid tar med mig på solsemestrar. Den har räddat framför allt sonen vid ett flertal tillfällen. Inte undra på att man brände sig nu när sommarsolbrännan hunnit blekna.

Vem bryr sig om färgen på flaggan när man befinner sig i Paradiset? Grönt, gult och rött är alla fina färger :) .. fast rött var favoriten eftersom vågorna var som störst då.

På kvällarna badade stranden i ett härligt pastellfärgat ljus.

Till stranden åkte man helst de små öppna "bussarna"  som körde från lobbyn ner till stranden i skytteltrafik från tidig morgon till kl 3 på natten.

Uppe vid hotellen och poolområdet fanns både papegojor och kolibrir. Papegojorna kom i stora flockar och lät jättemycket.

Kolibrirna var svårare att fota eftersom de var snabba som bara den. Sonen lyckades dock få med dem på film.

Han fotade även en vacker grön ödla.

En hel del vackra växter fanns det ju också förstås.

Om jag vill åka till Karibien igen? Gissa :)

Halloween är över, men denna glömmer vi nog aldrig!

Jag förberedde mina sötnosar på att Halloween i Karibien är något helt annat än i Sverige. Kanske är jag inte helt uppdaterad på den fronten eftersom Halloween aldrig riktigt hunnit bli min generations högtid även om jag faktiskt varit på någon Halloweenfest för länge sedan när jag var ung student. Fast då var det mer som en kul grej. Mina barn tar detta på större allvar och "bus eller godis" känns lika självklart för dem som påskkärringar och lucia.

Hela lobbyn utsmyckades till en kyrkogård och personalen förvandlades till häxor.

Jag har själv lite svårt för denna morbida kult, men som sagt, barnen tyckte det var häftigt och inte minst svärmor som till och med skakade hand med döden.

Efterrätterna var både fina...

..och direkt osmakliga!

Sonen frågade en av kyparna om man fick ta ett finger, vilket han ju naturligtvis fick. Usch!

Kocken hade visst dött...

..och i baren serverades vampyrdrinkar.

Det blev inga mardrömmar den natten märkligt nog och jag var nog den som tyckte hela spektaklet var mest skrämmande av alla. Ni som läst mina tidigare inlägg kanske förstår varför...

Barnen är saftigt jetlaggade och har svårt att somna, men sonen knäckte vi ikväll med Kubricks 2001! Ha! Wienervals och ett nästan frånvarande manus kan nästan få den piggaste att dra ner rullgardinen. Dottern är dock fortfarande vaken. Hoppas de orkar med skolan imorgon.

Termal chock?

Nej, faktiskt inte! Jag trodde det skulle vara värre att komma hem till ett Sverige i höstrusk efter 10 dagar i Karibien, men nej. Varken jag, barnen eller svärmor frös särskilt när vi steg ut till taxin på Arlanda. Vi var väl för trötta för att tänka på sådana världsliga ting efter närmare 10 timmar på planet.Själv var jag dessutom väldigt tacksam över att vi överlevde flygturen - flygrädd som jag är.
Det var nämligen rejält åskväder när vi lämnade Punta Cana och den första timmen såg vi  blixtar utanför flygplansfönstren och kände av ordentlig turbulens. Jag andades mig igenom de värsta skakningarna.. Huga! Att sonen precis innan vi klev på planen hållit på och gastat att vi alla kommer dö underlättade inte saken. Jag blev till slut tvungen att säga till honom på skarpen att hålla klaffen. Det vore ju ljusblått om han lyckades piska upp panikstämning bland de närmare 400 resenärerna också! Undrar just hur mycket lugnande medel kabinpersonalen har med sig på en Atlantflygning.. Skulle de kunna söva en hel besättning?

Mitt första besök i Karibien var fantastiskt och det tyckte mitt kära ressällskap också. Vi bodde på ett enormt hotellkomplex med 5 hotell där samtliga hade minst 4 stjärnor och en kilometerlång strand i direkt anslutning till hotellområdet. Dit kunde man lätt ta sig med en av de tre busslinjerna som trafikerade området. Det var superfräscht, vackra omgivningar, turkost vatten med härliga vågor och jättegod mat. Både svärmor och jag suckade lite över att ingen av oss är förtjusta i alkohol för tänk vad fina drinkar man kunde förse sig med obegränsat!

Bartendern höjde på ögonbrynen varenda gång jag beställde drinkar utan alkohol. "Really?!!"

Vi såg några som stupade i värmen.. Tänk att folk aldrig lär sig att sprit och värme inte bör kombineras. Tropisk värme kan vara nog så jobbigt om man inte tål det. Själv tycks jag inte ha några som helst problem med vare sig öken eller tropikerna, men så håller jag mig till fruktjuicer, vatten och kaffe. Var i Arizona (min favoritdelstat) på sommaren för 17 år sedan och där var det inga problem trots närmare 40 gradig värme. På den tiden var jag förtjust i "frozen margeritas". Det var hiskeligt kallt att få i knät minns jag. Känner ingen som helst dragning till Tequila numera, tror det mest var för att jag som 14-åring läste någonstans att Mick Jagger gillade Tequila. Har förresten fått nog av allt vad Rolling Stones heter också. Nu föredrar jag klassiskt eller ännu hellre tystnad.

Fast  kommer man i feststämning så är det ju trevligt med musik och jag gillar ju faktiskt både att dansa och att sjunga, trots allt. Det var levande musikunderhållning på hotellet varje kväll på flera ställen. De här var riktigt bra!

Jag hade dock mest Beach boys i huvudet under resan - särskilt "Surfin' USA". Hm Beach boys gillade jag också ett tag.. De var ju faktiskt musikaliska och sjöng stämsång och allting. 

If everybody had an ocean

Across the U.S.A.

Then everybody'd be surfin'

Like California

You'd seem 'em wearing their baggies

Huarachi sandals too

A bushy bushy blond hairdo

Surfin' U.S.A.

Mer om Karibien nästa gång! God natt!

Färgglatt i höstrusket

Tänkte bara att jag måste visa höstprakten på lotterna. Överst de fina ringblommorna, sedan några krasse som fortfarande blommar! Trodde faktiskt inte de hade så lång blomningstid, men nu har de blommat hela sommaren och hela hösten! Det är helt fantastiskt! Nederst ser ni knopparna i min vinterros som blir starkare för varje år. Jag trodde faktiskt inte att den skulle klara sig, men den har växt till sig och verkar stark och snart slår en massa vita fina blommor ut. Hm.. de kommer ju säkert slå ut när vi är i Karibien.. Hoppas att den fortsätter blomma resten av hösten så jag hinner se dem. 

Vinäger, kortison, antihistamin, myggmedel, aloe vera gel, alvedon, koltabletter, magtabletter...

Har jag glömt något? Min noja när det gäller att resa med barn till exotiska ställen har nog tagit priset denna gång :)

Nu är det två dagar kvar och resfebern har slagit till. Vintertiden börjar imorgon och på måndag drar vi tillbaka klockan ytterligare 5 timmar... Ska försöka lägga upp någon bild här också. Det är tydligen fri WiFi en timme om dagen i receptionen. Tror knappast att jag kommer hänga där, men någon bild kanske det blir - annars blir det stort bildreportage när vi är tillbaka.''

Ha det gott!

Usch vad jag är dålig på det här :)

Jag har inte riktigt prioriterat detta på sistone och det är ju lite synd. Nu har jag ju fixat till på båda lotterna och rensat bort nästan allt som inte ska vara där. Jordgubbslanden är uppfräschade med nya plantor och jag har slängt ut gödning så det står härliga till. Nästa år kommer bli fantastiskt! Ringblommorna blommar fortfarande för fullt noterade jag häromdagen och krusbärsbusken som jag grävde upp på grannlotten lever fortfarande så det är hopp om livet.

Nu är det inte många dagar kvar till Karibienresan! ..som vi har väntat och längtat! Jag är nog den som tjatat om det mest här hemma eftersom jag inte åkte på någon sommarsemester och därför känner ett uppdämt behov av att få resa lite med barnen. Hoppas, hoppas det blir så fantastiskt som vi förväntar oss. ..

http://pirates.disney.com/

Fast kapten Jack Sparrow hoppas vi att vi slipper även om jag nu alltid haft ett gott öga till Johnny Depp :).. Jag gifte mig ju nästan med honom.. ja inte riktigt Johnny Depp, men med någon som påminner mycket om honom eller åtminstone gjorde i sina unga år.. Suck!