Tidsresa

Jo tidsresor är möjliga.. om man bara tillåter dem. Jag tycker både att det är fantastisk roligt och smärtsamt på samma gång. Pappa har Alzheimers och är snart på väg ur sitt hus och jag har börjat gå igenom mina gamla saker. Jag hittade skolböcker, teckningar som den här yorkshireterriern som jag gjorde när jag var 14 eller så. Jag har alltid varit hyfsad på att teckna, men aldrig fantastisk. Den här tyckte jag var söt iallafall.

Förutom den nästan löjligt stora mängden teckningar hittade jag en ännu större mängd dikter, sångtexter och berättelser som jag skrivit så fort jag hittat ett blankt papper. Jag var måhända inte så kreativ, men desto mer produktiv och emotionell. Tänk, vilken skatt! Det var som att hitta brev från sig själv skrivna för 30 år sedan!

Sonen var med och blev överlycklig när han hittade mitt gamla lego från 70-talet. Jag hade ju inte på långa vägar så mycket som han har, men det var exotiskt med så gamla bitar tyckte han.

Dottern fick ett bokmärkesalbum och några bokmärken i present av en kompis för något år sedan. När hon för några dagar sedan plötsligt fick för sig att ta fram det blev hon lite sur över att hon hade så få bokmärken. Det var ju flera tomma sidor i albumet!!! Efter besöket hos min pappa kom jag nu hem med mina gamla bokmärken och då fylldes albumet på nolltid och då konstaterade hon att nu behöver hon ju ett par album till för att få plats med alla. Aldrig blir man nöjd :)

Pappa tittar mycket på gamla foton och plockade bland annat fram detta. Jag har visserligen sett det många gånger och det är jättefint. Mina älskade storebröder har också varit små och söta, precis som mina barn. Den här bilden måste var från sent 50- alternativt tidigt 60-tal. Äldsta storebrorsan, till vänster, älskade barn och var överlycklig över att bli storebror. Han busade med både mig och mina kompisar och alla ungar på gatan älskade honom. Den yngre av dem, däremot, tyckte det var skämmigt att bli storebror och delade inte riktigt äldre brorsans entusiasm, men med tiden mjuknade han, även om han aldrig blev den där skojfriska busbrorsan som sin storebror. 

Ahhh! Apokalypsen är nära! På vägen hem tvärnitade sonen och jag utanför det gamla äldreboendet i Västertorp. Hoppas gamlingarna hann ut bara. Ja, här byggs det så det står härliga till. Rivningen var dock en ny företeelse i denna trakt. Jag måste dock medge att det såg lite coolt ut.