Ja nu har vi varit och sett Snövit. Det var kul, men usch vilken publik! Man baxnar! Det hela började dock bra. Vi hade 3 platser på kanten, men mamman och dottern som hade platserna bredvid oss ville byta eftersom de hade så mycket packning (!) Inte mig emot! Vi fick jättebra platser tack vare detta byte så både jag och barnen såg utmärkt. Värre var det för de vi bytte med för personerna framför dem höll på och krånglade hela första akten. Mamman försökte få dottern att byta plats med henne, men dottern vägrade och mamman envisades. Efter pausen bytte de plats och det blev lugnt. Det här med platsbyten och vuxna som plötsligt ställer sig upp mitt under pågående föreställning är ett oskick! Likaså godispåseprasslandet. ..men kan man inte se en föreställning utan att äta godis? Man måste inte äta hela tiden! Prasslandet är dessutom väldigt störande och nu hade vi högljutt prasslande från flera håll. Tur att artisterna hade mikrofoner annars hade vi stundtals inte hört vad de sa!
Förställningen då? Ja den var väl som förväntat. Det finns ju många duktiga musikalartister i landet så jag förväntade mig inte annat än en bra föreställning. Nanne Grönvalls häxa och barnsnövit var särskilt bra. Dvärgarna var jag inte så förtjust i.. Där blev det lite för mycket buskis för min smak. Yohios prins hade jag låga förväntningar på efter att ha läst diverse recensioner, men han var helt ok som brattig spoling. Kanske han vuxit in i rollen? Barnen bakom oss satt och hoppade av förväntan och längtade efter att se Yohio. En av dem teaterviskade "Jag längtar till att Yohio kommer". Det var ganska gulligt :) .
Det fanns en del gulliga djurinslag bl a fyra vita kaniner som min kanintokiga dotter gillade särskilt mycket.
I pausen ville dottern ha ett program så det fick hon. Man fick ju bara fotografera i slutet på akterna och det var ju lätt att missa och inte blev det särskilt bra heller. Bilderna i programmet var däremot fina förstås.
Dottern tyckte det var jättebra, men sonen var mer neutral. Snövit riktar sig nog till yngre barn och kanske mer till småflickor än till tonårspojkar. Ja det hade jag kunnat räkna ut med lilltån. Jag vet :). Sonen såg mest fram emot MCD efteråt. Vi ställde oss utanför sceningången och hoppades på att få en autograf av Yohio och det fick vi. Det var inte svårt att känna igen honom med det vita håret och solglasögon i det högst osoliga vädret och mörkret. Dottern var för blyg för att be om en autograf så mamma fick rycka in. Det är väl det vi är till för :) ? Så nu har Yohio använt en av mina pennor som han dessutom var tvungen att få igång genom att rita på sig själv. Hoppas han fick bort bläcket till nästa föreställning bara. Dottern var förtjust.
Yohio sa inte ett ord och skyndade raskt iväg efter att den lilla skaran av 9-10-åriga tjejer fått sina autografer. Någon som vill köpa en penna som Yohio hållit i :) ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar