Ja, när man inte trodde det kunde bli bättre får man uppleva ett mysterium. Fjärde dagen gick vi till Dogepalatset allihop på förmiddagen och efter lunch promenerade vi bort till Rialtomarknaden för att ta traghetton över Canal Grande.
Dogepalatset var pampigt med sin fina arkitektur och överdådiga konstprakt. Det är ju väldigt tydligt att i kulturer där tid och pengar fanns utvecklades konsten på ett helt annat sätt än där energin måste gå till att överleva. Jämför Italien och Sverige under järnåldern t ex.
På väg till Dogepalatset passerade vi det anrika Café Florian där en kaffe latte vid baren kostar 3 Euro och vid bordserveringen 9 Euro. Huga!
Det var ingen som helst kö in till Dogepalatset när vi kom. Vi hamnade först, men sedan kom en skolklass med franska gymnasister av den högljudda sorten.
Den inre borggården var imponerande och där hittade jag också toaletterna - yes!
Den gyllene trappan var inte alls gyllene, men höjde man blicken såg man det gyllene taket. Det påminde lite om Vatikanmuséerna.. tänker särskilt på gången över till Sixtinska kapellet.
Kunde inte låta bli att tänka på en barnskiva med Anders och Putte när jag gick omkring och beskådade alla enorma konstverk. "konst ska va' stooort..." Ja det tyckte man helt klart här också :)
Den enorma tavlan paradiset måste ha tagit en stund att måla, om man så säger.
Sedan blev det dags att gå över Suckarnas bro och ner i fängelsehålorna. Det var ruggigt!
Rastgården var inte mycket muntrare den.. om det nu var en rastgård. Hmm.
Hallå! Är någon inlåst där?
Traghettoturen med svärmor som resulterade i att vi tappade orienteringen fullständigt.
Ingenting stämde med någon av våra kartor. Efter viss irritation byttes det mot skratt. Det visade sig att vi gått 180 grader fel och istället för att gå söder ut hade vi gått norr ut och hamnat vi vid San Geremia som vi tidigare avskrivit eftersom inte alla i sällskapet var sugna på att se Sankta Lucia. Dessutom var det ju ganska långt bort från där vi bodde och vi tyckte oss inte orka att gå dit.
Till skillnad från relikerna i Markuskyrkan så kändes det här på riktigt. Det handlades ju friskt med reliker och äktheten i de flesta är nog tveksam. I det här fallet är jag övertygad om att det är äkta. Det kändes. Övriga i sällskapet höll med och tyckte detta var en fantastisk upplevelse. Vi läste på en skylt att några skurkar stulit Lucias kvarlevor så sent som på 80-talet och gömt henne i en grotta för att försöka få ut en lösensumma. De tappade hennes skalle så att den gick sönder. Hon hittades dock återförde till kyrkan och tjuvarna blev utan lösensumma.
På väg därifrån såg vi Zorro :) En del utklädda människor började dyka upp den sista dagen.
..och gick över en massa broar...
.. gick förbi Fenice-teatern. Det hade varit fantastiskt att se en operaföreställning där. Suck! Kanske nästa gång om jag kommer hit igen.
Efter denna dag kunde jag konstatera att vi varit i samtliga stadsdelar i Venedig. San Geremia ligger i Cannaregi och vi som trodde att vi var i Dorsoduro :) Hur kunde vi gå så fel? Både sonen och maken har utmärkt lokalsinne så det är för mig en gåta. De är mycket duktiga på att läsa kartor och går aldrig fel. Lucia visste tydligen hur mycket hon betydde för mig så hon såg till att snurra till huvudet på oss alla så att jag fick se henne :) Det är min tolkning av det hela.
Dottern fick en jättefin bok av sin gudmor när hon fyllde 10 så den läste vi en del i innan vi åkte. "Vendela i Venedig". Det lustiga är att vi faktiskt övervägde att döpa henne till Vendela :)
