Venedig är klart sevärt. Det ska jag inte sticka under stol med. Däremot ska jag inte säga att det var det mest fantastiska ställe jag varit på. En 8:a av 10 möjliga kanske. Bekväma skor är ett måste och åker man på våren som vi ska man se till att ha en fleece och en bra jacka också.
Vi tog vattenbussen både till och från flygplatsen. Jag tyckte det var så häftigt och en annorlunda upplevelse mot att ta en buss eller tåg som man gör överallt annars. Övriga i sällskapet höll med så båt fick det bli.
Lagunen är grund så man har muddrat upp särskilda vattenfarleder för båtarna. Det kändes lite speciellt. Det tog en dryg timme att komma till San Marco där vi skulle bo. Det visade sig vara ett utmärkt val av hotell. Läget var något enastående och bara ett stenkast från Markusplatsen. Hotellet i sig var väl inte så fantastiskt, men adekvat.
Markusplatsen är onekligen imponerande även om dottern var besviken över att det fanns så få duvor. Jag var dock nöjd eftersom jag inte är någon större duvälskare.
Vi fortsatte ner mot kajen mot södra lagunen. Där såg vi de två pelarna med Markuslejonet och Sankt Teodor. Mellan dessa var det avrättningsplats när det begav sig. Läste i en bok att venetianarna undviker att gå där än idag. Det gjorde vi också.
Suckarnas bro ser jättefin ut från utsidan. Några dagar senare provade vi på att gå över den och det var inte fullt så vackert. Det var faktiskt riktigt kusligt.
Första dagen tog vi en promenad bort till Arsenale för att titta på det berömda marmorlejonen från Pereus. Vikingarna har klottrat på det med runor i flera omgångar.
Om man visste vad man tittade efter så såg man spår av runorna även om soldaterna använt lejonet som en måltavla och därför var fullt med spår av kulor.
Lite kanalspaning på vägen hem från Arsenalen. Undrar just hur många broar vi gått över den senaste veckan...
Svärmor och jag avslutade dagen med varsin god kaffe latte på baren mitt emot hotellet. Välbehövligt efter resan. Fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar