Lillbiggan: Gyllene hästar och vilse i Dorsoduro

Dag 2 besökte vi Markuskyrkan. Den är imponerande både utifrån och inifrån.

Inuti fick man inte fotografera, men jag kunde inte låta bli att fota de berömda bronshästarna i muséet trots förbudet. Förstår inte varför man inte får fota. Utan blixt borde det ju vara okay, tycker jag.

Utsikten från balkongen var storslagen. Markusplatsen är verkligen imponerande.

Tittar man 90 grader åt vänster från balkongen har man havsutsikt. Mellan de två pelarna avrättade man folk förr i världen. Än idag undviker venetianare att gå mellan dem, läste jag någonstans. Vi låtsades vara venetianare och gick inte heller mellan dem :) Högst upp på dem står två figurer: det bevingade markuslejonet och drakdräparen St Teodor.

Uppe på balkongen kunde man också se hästattrapperna som pryder kyrkans tak. Dessa kom till för att man ville skydda de äkta hästarna från att förstöras av luftföroreningar genom att flytta in dem i muséet,

Markuslejonet fanns att beskåda överallt, så väl på taket som på gator och fasader, men att Markus skulle var begravd under kyrkan och att reliker från heliga korset skulle finnas i kyrkan tvivlar jag på.

Vid ingången finns en massa vackra mosaiker.

Lite sol är aldrig fel.

Efter att ha tillbringat två timmar inomhus denna vackra dag begav vi oss ut på promenad och gondolspaning.

Vi gick givetvis vilse, vilket man lätt gör i Venedigs labyrint av gränder. När vi passerat Rialtobron och snurrat runt i San Polo och Santa Croce var vi slutligen vilse i Dorsoduro. Då passade det bra med lite lunch. I Italien äter jag alltid pasta med skaldjur eftersom pizza inte riktigt är min grej, och så gillar förstås skaldjur väldigt mycket :)

Kanaler och broar finns det ju som bekant överallt och till min förvåning luktade det inte illa, vilket jag hört från andra som besökt Venedig. Kanske beror det på vilken tid på året man är där? Vi var ju där i slutet på mars och då var det fortfarande ganska kallt.