Krakow nästa..

..och nu funderar jag även på hur jag kan övertyga resten av familjen att åka till Kyoto senare i år. Jag tror nämligen att jag blev lite förälskad i Japan. Inget fel på Polen, men där har jag varit så många gånger att det nästan är som ett andra hem. Japan däremot känns väldigt exotiskt och jag skulle vilja se mer. Tänk att åka dit när körsbärsträden blommar!

Nåväl, det blir ett inlägg om Krakow förstås. Det var några år sedan jag var där sist, men det är säkert lika vackert och trevligt som vanligt :) . Undrar om draken är hemma. Ni vet, den som bor under slottet.

Regn och åska i småland

Ja så var det dags för Småland igen. Några dagar på lab som omväxling och övernattning i Mörtfors.



Mörtfors är vackert om man uppskattar den svenska landsbygden förstås. Den här bron är som hämtad ur en tavla av Monet. På andra sidan bor två svarta kattpojkar som barnen gärna gosar med.



Tror det är nyttigt för barnen att vara utan tv och internet några dagar. Man kan faktiskt göra andra saker också. Det var betydligt sämre väder än förra gången, men varmt i vattnet så det blev bad några kvällar iallafall. Till och med jag doppade mig. Hu vad kallt det var! Inte i vattnet dock. Där var det säkert över 20 grader. Det var luften som var för kall. Jag vill ha omkring 30 grader i luften om jag ska bada, s.å jag blir sådär ordentligt uppvärmd och nästan överhettad innan jag hoppar i. Annars regnade och åskade det ganska rejält nästan hela veckan, men det var bara en kväll som barnen avstod från att bada.

Det är så trevlig och gott att äta på pensionatet där krusbärsläsk blivit obligatoriskt. Första kvällen blev det indiskt. Andra kvällen fick vi komma ut i köket och designa våra egna pizzor. Det tyckte barnen var jättekul.

Efter lunch sista dagen åkte vi in till Oskarshamn och begav oss till Badholmen och åt glass och tittade på båtrace. Det var jättemysigt.

Båtracet var väl inte så spännande egentligen, men det var trevligt att njuta av solen innan tågresan hem.

När det var dags att gå hittade barnen maneter och småfiskar...

..och ett jättestort ankare.

Tågresan hem gick för övrigt mycket bättre än ditresan. Dottern blev då så åksjuk att hon kräktes ner både sig själv och hela sätet, men jag lyckades sanera både henne och sätet ganska bra. Köpte lite salta naturchips i bistron som jag gav henne och då mådde hon genast bättre. Saltlakrits eller salta snacks är bästa åksjukemedicinen upptäckte jag som barn och det är viktigt att man inte är hungrig när man påbörjar resan. Man får dock inte vräka i sig för det är inte heller bra. Vid bussresor med skolan hade jag till och med dispens för godis just av den anledningen. Åker man bil eller buss ska man sitta längst fram så man ser vägen om det är möjligt. Enkla tips som fungerar jättebra. Mina föräldrar trodde man skulle ha tom mage för att inte ha något att kräkas upp och så fick jag tuggummi... Hungrig och tuggandes Toy. Gissa om jag mådde dåligt innan jag upptäckte det här med salt och mat. Huga, minns detta med fasa. Nåväl vi bunkrade upp med saltlakrits för säkerhets skull iallafall och i Linköping blev det korv som vanligt :)

Yokohama del 3: Misosoppa och stekt lax till frukost

Japansk frukost är inget jag skulle rekommendera att starta dagen med. Som lunch skulle det vara helt ok, men misosoppa och stekt lax till frukost är verkligen inte min grej. Trodde faktiskt att jag skulle få upp det jag lyckats få ner så jag blev tvungen att lämna det mesta för att inte göra bort mig rejält.

Det fanns två frukostmatsalar på hotellet jag bodde på: en västerländsk och en japansk så det var väl givet vad de flesta valde, men familjen fick mig att lova över Skype att prova japansk frukost. Förhandlade ner det till en gång. Tack och lov! Den artige japanen som tog emot i den japanska matsalen poängterade att det var japansk frukost och inget annat som serverades när jag frågade om det möjligen serverades kaffe. Ok, inget kaffe. Det fick jag komplettera med på konferenscentret så jag slog mig ner vid ett bord och en bricka med japansk mat ställdes framför mig. Den vattniga gröten längst ner till vänster hade mått bra av lite kanel och socker för den smakade absolut ingenting. Ångkokta grönsaker döljer sig under locket högst upp till vänster och längst ner till höger har vi misosoppa. Jag hade givetvis ingen aning om hur man skulle äta detta, men eftersom jag nästan var helt ensam i restaurangen så var det ju tack och lov inte så många som såg mig göra helt fel. Jag började med att slänga sjögräs på gröten haha! Det var inte någon höjdare.



Det var iallafall intressant att prova på även om jag inte tänker göra om det :)

Den japanska maten är väldigt visuell och ser ofta väldigt fin ut, men den smakar egentligen inte så mycket annat än salt eller kanske inte någonting alls. Dessa såg jag i ett skyltfönster vid en av restaurangerna på hotellet jag bodde.





Jag fick lunchlådor med kall mat varje dag och kallt grönt te att dricka till. Första dagen var det exotiskt och gott, andra dagen fortfarande ganska ok, men tredje dagen började det ta emot. Jag tycker mycket om grönt te, men då ska det vara varmt.

På postersessionerna fick vi alltid samma typ av plockmat. Mycket grönsaker och fisk förstås.

De här tyckte jag såg fina och satte tänderna i en bara för att konstatera att, nej det gröna ska man inte äta. Det var palmblad och inte sjögräs. Tror ingen såg... :)

På måndagen var vi ute på middagskryssning i den gigantiska hamnen i Yokohama. Jättetrevligt och gott.

Jag åt tillsammans med en kanadensisk och en brittisk kollega och vi hade roligt åt den här ölen. Vad i hela världen menades med 100%? Inte kunde det vara alkholhalten iallafall :)

Nej, det var det förstås inte fick jag veta senare. Det är tydligen skatt på malt i Japan och därför är "riktig" öl väldigt dyr. I det här fallet har vi alltså 100% malt och mina kollegor har därmed fått en äkta öl. Själv skulle jag nog inte känna någon skillnad eftersom jag inte tycker om öl oavsett sort.

Jag tänkte jag skulle ta med mig någon exotisk öl hem så jag köpte något som stod bland ölen och verkade ha en alkoholhalt på 5 %. Maken tyckte den var fullkomligt vidrig, men intressant då han aldrig smakat något liknade i sitt liv. Efter lite research på nätet fick vi veta att det var Happoshuöl av den sämre sorten där det mesta av malten bytts ut mot sojabönor (jo det ni :))

  Japanerna har alltså kommit på ett sätt att tillverka ölliknande drycker billigare genom att tillsätta andra saker än malt. Happoshuöl kan innehålla sojaprotein, bönor, ärtor, ja lite vad som helst att dryga ut malten med. Det finns flera olika kategorier faktiskt, men bara de med en malthalt över 67 % får kallas för öl. 

Köpte även lite godis med grönt te enligt önskemål. 

Efter lite komiska missförstånd köpte jag dessa tekakor till mig själv. Jag vet inte om jag tycker om dem eller inte. Det är som att äta te för de har en väldigt intensiv smak av grönt te. Man får inte i sig mer än max två åt gången. Köpte dem på rekommendation av expediten i mataffären. Han sa att de var jättegoda så jag tyckte det kunde vara värt att prova.

 En riktig frukost ska för övrigt se ut så här :)

 

Jag tyckte väldigt mycket om Japan. Det är ett mycket speciellt och spännande land som jag gärna ser mer av. Vi får väl se när nästa tillfälle kommer...

Yokohama del 2: Utflykt till Senso-ji

Veckans absolut varmaste dag beslutade jag mig för att ta lite ledigt och åka in till Tokyo. Jag hoppades få sällskap, men pga ett envist virus som besvärade mitt potentiella sällskap fick jag till slut åka själv. Jag själv? Åka Tokyos tunnelbana? Jo, det var inte så farligt alls faktiskt. Efter att ha sett påputtarna på Youtube som tryckt in resenärer likt klädesplagg i en redan överfull resväska så kändes det lite nervöst. Det var nästan tomt i vagnen på väg till Tokyo, men jag åkte mitt på dagen så det var kanske inte så konstigt. Rent och fint. Inget klotter eller skräp någonstans.

Så här nöjd med mig själv var jag för att jag vågade ta steget ut i det okända :)

På vissa stationer fanns det extradörrar på perrongen som öppnades när tunnelbanan kom. Sådana skulle jag vilja ha i Stockholm med. Jag är alltid orolig när det är rusningstrafik.

Resan tog ungefär dubbelt så lång tid som jag förväntade mig och kostade betydligt mer än var mina bekanta sagt. Anledningarna till detta var troligen att tåget jag tog blev stående länge vid flera stationer och kostnaden var för den första delen. Man kunde inte betala hela vägen från Mirato Mirai där jag bodde, till Asakusa (/asa'kska/) där templet låg, utan man fick betala till någonstans på mitten där jag bytte tåg och sedan betala en tilläggsavgift när man klev av vid slutdestinationer. Tror mina bekanta missat att lägga ihop båda dessa avgifter. Jag betalade således 450 yen plus 240 i tilläggsavgift. Detta motsvarar ungefär 60 kr. Inte så farligt tycker jag. Väl framme i Asakusa var det inte så svårt att hitta templet trots att jag egentligen bara gick runt lite på måfå. Jag frågade givetvis om vägen, men jag tappade bort mig redan efter första svängen så jag gick där det såg ut att vara mest folk helt enkelt.

Själva templet var imponerande, men det som slog mig var hur många buddhister det verkar finnas bland oss västerlänningar. Väldigt många av besökarna gjorde buddhisthälsningar, tände rökelse och slog sig ner för att meditera eller be. Hmm.. Kanske var det konverterade buddhister som sökte sig till templet eller så blev folk så överväldigade att de kände sig som buddhister? ..eller så var det mest en kul grej. Kan inte låta bli att tänka det sistnämnda och det kanske inte spelar någon roll heller för den delen. Nåväl. På torget framför templet kunde man tända rökelse.

Själv är jag ju katolik (av den mer liberala sorten ska jag kanske tillägga) så att tillbe buddhistiska läromästare finns inte riktigt på kartan för min del, men att besöka ett tempel är ju intressant oavsett vad man tror. När jag var tonåring hade jag i och för sig en flirt med buddhismen och min underbara och mycket speciella pianolärare diskuterade mer än gärna Siddhartas liv och leverne under lektionerna. Hon tipsade mig om den Tibetanska dödsboken som stått i bokhyllan sedan dess. Jag har fortfarande inte läst ut den...

Jag kan ju bekänna att jag faktiskt slängde ett 50 yen mynt i brunnen vid ingången - för lycka. Det räcker med 5 yen, men eftersom jag inte hade det så fick det bli 50. Kanske får jag 10 gånger så mycket lycka nu :)

Kvinnor i kimonos fanns det gott om. Blev lite sugen på att köpa en till dottern och kanske mig själv med, men det blev lite andra saker istället såsom vinkande katter, t-tröjor och muggar :)

Det var väldigt turistigt runt om tempelområdet, så jag hade inga som helst problem att hitta souvenirer av det slaget som förväntades av familjen hemma.



Templet omgavs av en stor park med massa minnesmärken och statyer med altare där man kunde lämna blommor och tända rökelse. Jag är ju lite svag för trädgårdar som ni säkert vet vid det här laget så jag strosade runt där ett tag med uppfällt paraply likt en äkta japanska :) . Hade egentligen med mig paraplyet ifall av regn, men i Japan använder man det även som parasoll lärde jag mig. Ingen dum idé alls faktiskt.

En del statyer hade till och med fått kläder.

Det fanns även en damm med massa koikarp. Visste ni att en koikarp i princip kan kosta hur mycket som helst? I Japan är det inte ovanligt med priser över 50 000 kr, så här nedan ser ni en mindre förmögenhet som simmar omkring helt ovetande om hur exklusiva de är. I Sverige ligger priset vanligen på omkring 3-4000 kr.

Har ni lite för mycket pengar som bränner i fickan så importera några karpar från Japan och problemet är löst :)

På vägen tillbaka till Yokohama hade rusningstrafiken hunnit slå till och jag fick stå hela vägen utom den allra sista biten till Minato Mirai.