Det fanns två frukostmatsalar på hotellet jag bodde på: en västerländsk och en japansk så det var väl givet vad de flesta valde, men familjen fick mig att lova över Skype att prova japansk frukost. Förhandlade ner det till en gång. Tack och lov! Den artige japanen som tog emot i den japanska matsalen poängterade att det var japansk frukost och inget annat som serverades när jag frågade om det möjligen serverades kaffe. Ok, inget kaffe. Det fick jag komplettera med på konferenscentret så jag slog mig ner vid ett bord och en bricka med japansk mat ställdes framför mig. Den vattniga gröten längst ner till vänster hade mått bra av lite kanel och socker för den smakade absolut ingenting. Ångkokta grönsaker döljer sig under locket högst upp till vänster och längst ner till höger har vi misosoppa. Jag hade givetvis ingen aning om hur man skulle äta detta, men eftersom jag nästan var helt ensam i restaurangen så var det ju tack och lov inte så många som såg mig göra helt fel. Jag började med att slänga sjögräs på gröten haha! Det var inte någon höjdare.
Det var iallafall intressant att prova på även om jag inte tänker göra om det :)
Den japanska maten är väldigt visuell och ser ofta väldigt fin ut, men den smakar egentligen inte så mycket annat än salt eller kanske inte någonting alls. Dessa såg jag i ett skyltfönster vid en av restaurangerna på hotellet jag bodde.
Jag fick lunchlådor med kall mat varje dag och kallt grönt te att dricka till. Första dagen var det exotiskt och gott, andra dagen fortfarande ganska ok, men tredje dagen började det ta emot. Jag tycker mycket om grönt te, men då ska det vara varmt.
På postersessionerna fick vi alltid samma typ av plockmat. Mycket grönsaker och fisk förstås.
De här tyckte jag såg fina och satte tänderna i en bara för att konstatera att, nej det gröna ska man inte äta. Det var palmblad och inte sjögräs. Tror ingen såg... :)
På måndagen var vi ute på middagskryssning i den gigantiska hamnen i Yokohama. Jättetrevligt och gott.
Jag åt tillsammans med en kanadensisk och en brittisk kollega och vi hade roligt åt den här ölen. Vad i hela världen menades med 100%? Inte kunde det vara alkholhalten iallafall :)
Nej, det var det förstås inte fick jag veta senare. Det är tydligen skatt på malt i Japan och därför är "riktig" öl väldigt dyr. I det här fallet har vi alltså 100% malt och mina kollegor har därmed fått en äkta öl. Själv skulle jag nog inte känna någon skillnad eftersom jag inte tycker om öl oavsett sort.
Jag tänkte jag skulle ta med mig någon exotisk öl hem så jag köpte något som stod bland ölen och verkade ha en alkoholhalt på 5 %. Maken tyckte den var fullkomligt vidrig, men intressant då han aldrig smakat något liknade i sitt liv. Efter lite research på nätet fick vi veta att det var Happoshuöl av den sämre sorten där det mesta av malten bytts ut mot sojabönor (jo det ni :))
Japanerna har alltså kommit på ett sätt att tillverka ölliknande drycker billigare genom att tillsätta andra saker än malt. Happoshuöl kan innehålla sojaprotein, bönor, ärtor, ja lite vad som helst att dryga ut malten med. Det finns flera olika kategorier faktiskt, men bara de med en malthalt över 67 % får kallas för öl. 
Köpte även lite godis med grönt te enligt önskemål.
Efter lite komiska missförstånd köpte jag dessa tekakor till mig själv. Jag vet inte om jag tycker om dem eller inte. Det är som att äta te för de har en väldigt intensiv smak av grönt te. Man får inte i sig mer än max två åt gången. Köpte dem på rekommendation av expediten i mataffären. Han sa att de var jättegoda så jag tyckte det kunde vara värt att prova.
En riktig frukost ska för övrigt se ut så här :)
Jag tyckte väldigt mycket om Japan. Det är ett mycket speciellt och spännande land som jag gärna ser mer av. Vi får väl se när nästa tillfälle kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar