Jag snubblade nästan över en bukett tulpaner idag när dottern och jag var på väg till baletten. En jättefin bukett som någon uppenbarligen hade tappat mitt på trottoaren vid Sveavägen! Det kändes nästan som ett tecken från ovan. Min mamma tyckte mycket om tulpaner och vi har haft en del märkligheter med det här hemma. Jag har tio trätulpaner i alla möjliga färger som jag köpte i Amsterdam för några år sedan. De står stadigt i en grön tulpanvas, men en dag när svärmor hade hämtat barnen från skolan hoppade en av tulpanerna ner på golvet och en stund senare ytterligare en. Hon blev alldeles förskräckt och satte tillbaka dem. Det var inte helt lätt för tulpanerna att bara ramla ur vasen så det hela var lite märkligt. När jag kom hem och svärmor berättade vad som hänt funderade vi lite på om det kunde vara min mamma som på något sätt ville göra sig påmind från "andra sidan". Någon dag senare hände det igen - mitt framför ögonen på mig! Maken föreslog att min mor ville att jag skulle be för henne, så jag gick till hennes grav med blommor och bad för henne och sedan höll tulpanerna sig lugna.
Blommorna verkar ha hämtat sig efter att först ha legat på gatan i en obestämt tid, och sedan varit utan vatten i nästan två timmar. Vi får se hur de mår imorgon bitti. Tror jag går till kyrkan i morgon för säkerhets skull.. mamma kanske vill att jag ber igen....eller så ville hon tacka mig för att jag tar hand om pappa. Vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar